Varför ska man äga och köra klassiska fordon?

Det är en fråga jag har fått speciellt av den yngre målgruppen på 20/30+ år när jag kör runt i min gamla citroen 2cv. Varför kör jag den när jag kan köra något mycket säkrare och snabbare? Det enkla svaret är att jag finner ingen glädje att köra en modern bil, annat än att det är ett transportfordon som tar mig från A till B. 

För mig representerar klassiska fordon den analoga världen. En värld som är mer fysisk men samtidigt mer spirituell på samma gång. Låt mig förklara. Klassiska bilar skapades i en värld där designers använde penna och papper för att skapa eleganta och karismatiska linjer som speglar ett samspel av samhällets behov med konst, innovation och utstrålning. Det var en tid där designers inte var hindrade av begränsningar som krocktester eller aerodynamiska dragkoefficienter, avgastester och internetuppkoppling. Det var fria och lät kreativiteten ta över.

Att köra en klassisk bil kräver mycket manuell inmatning från föraren, allt från att justera bränsle/luftblandningen manuellt med choken, till att föra in en växel med känsla och ödmjukhet för att få ett harmoniskt samspel mellan motorn och växellådan samt för att optimera maximal livslängd på komponenterna. Föraren blir ett med maskinen vilket resulterar i en autentisk upplevelse som inte är möjlig med den moderna bilen.

Visst, moderna bilar är bättre på nästan alla punkter och det är ett faktum, men de saknar själ och karaktär vilket inte är så konstigt när bilarnas form, vikt och egenskaper styrs av byråkratiska riktlinjer från myndigheter och företagens marknadsföringsavdelningar. Dagens bilindustri lämnar inte mycket spelrum kvar åt designern. Och inte föraren heller. Moderna bilar är ett förseglat system som inte är gjord att för den vanliga personen att underhålla eller mecka med. Elektroniska komponenterna styr allt i den moderna bilen som drive-by-wire-gasreglage, elektrisk styrning, elektronisk koppling, antispinn, ABS-systemet och så vidare. Alla dessa system filtrerar bort den direkta kontakten och samspelet mellan föraren och maskinen vilket gör körupplevelsen mindre påtaglig. 

Gamla maskiner skriker enkelhet. De gjordes enkla så att de kan servas, fixas och återställas till sin tidigare form. Enkla verktyg och material användes, men de gjordes för att hålla. Det är som känslan av ett förhållande där det är möjligt att ta hand om varandra. Maskinen ger liv åt ägaren och ägaren ger liv åt maskinen. Lukten, vibrationerna och funktionaliteten speglar det minimalistiska sättet att hantera vad du behöver, inte vad du vill ha. Varken mer eller mindre. De fint balanserade mekaniska instrumenten som består av hundratals eller tusentals enskilda delar, är alla inställda för att arbeta tillsammans i harmoni. 

Klassiska bilar tävlar på en helt annan nivå. Det handlar inte om effektivitet, säkerhet snabbhet eller internetuppkoppling. Det handlar om upplevelse, stil, exklusivitet och hantverk i ett tidlöst paket. Klassiska bilar tilltalar inte bara bilälskare, utan också älskare av teknik, design, konst och historia. Därför älskar jag klassika maskiner. Inte för att komma först till destinationen utan att njuta varje sekund på vägen dit. 

Lämna en kommentar